Om mig

when life gives you a hundred reasons to cry show life that you have a thousand reasons to smile

1997, ett år som delar in mitt liv i två kapitel ett före och ett efter. Jag hade fyllt 15år och varit på en fest när jag och mina kompisar satte oss i bilen för att åka vidare. Jag hade färdats på samma väg hundratals gånger men just denna resa blev inte som alla andra för det blev sista gången jag kunde gå.

 Hej jag heter Frida och har en ryggmärgsskada.

Att jag har ett funktionshinder är inget denna blogg kommer att fokusera på men självklart så genomsyrar det allt jag skriver eftersom det är en del av mig med allt vad det innebär att leva med en ryggmärgsskada.

De senaste åren har jag tillbringat på universitetet och skaffat mig en socionomexamen samt läst Barn- och ungdomspsykiatri, Professionella samtal på systemteoretisk grund, Migration, rasism- och diskriminering samt andra kurser inom socialt arbete. Detta för att jag vill jobba med människor i olika utsatta situationer och just nu jagar jag ett sådant jobb medans jag jourar ideellt på BRIS

Jag skrattar, gråter, lever på ironi och värme och vistas på stan dag som natt. Shoppar på impuls, planerar i minsta detalj och en rad andra motsägelsefulla beteenden. Men klicka här och följ min blogg och hur jag försöker show life that I have a thousand reasons to smile.

 

Bilderna nedan från 1997-1999

 

5 reaktioner på ”Om mig

  1. Hej!
    Jag vill bara börja med att säga att jag älskar din attityd gentemot livet!
    Jag heter Daniella och går tredje året på gymnasiet med inriktning media. Vi har precis börjat ta tag i våra projektarbeten som vi i år har valt ska handla om spår på kroppen. Det innefattar allt från trafikolyckor till självdestruktion till sjukdomar, som gett psykiska eller fysiska ärr. Slutprodukten har vi tänkt oss ska bli en fotoutställning med tillhörande text beskrivande vad personen gått/går igenom.
    Jag har läst igenom en del av din blogg och tycker att historian verkar otroligt intressant! Av den anledningen vill jag fråga dig om du skulle vara intresserad av att delta i projektet? Anledningen till varför vi vill ha med blandade sorts historier och skador är bland annat för att vi vill uppmärksamma att det finns så annorlunda människoöden. Jag förstår helt och hållet om du tycker att det är för privat eller jobbigt att prata om eller om du av annan anledning inte vill vara med. Fotografierna och texten kan vara anonym om man inte vill gå ut med namn eller bild, och du får självklart vara med och bestämma om vad som ska skrivas och hur bilderna ska se ut. Utställningen kommer att spegla ”ärren”s både positiva sida och negativa sidor (alltså att det faktiskt finns bra stunder trots allt det negativa som hör till). Om du är intresserad av att delta eller bara undrar något är det bara att kontakta mig; projektarbete.spar@gmail.com
    Hoppas att vi hörs av, och om inte; Lycka till i framtiden!

  2. Hej! Camilla heter jag och har också en ryggmärgsskada som jag haft i 5 år. Skadade mig i en motocrossolycka när jag var 18. Tänkte bara det skulle vara kul om du ville prata lite mera om du har någon Facebook eller sådant? :)
    Ha det gott!

  3. Hej Frida.
    Jag heter odrayab.
    Jag vill dela med dig en liten kort historia som har påverkat mig rätt mycket tills nu av alla dessa år.
    Ungefär 7 år sen jag var tillsammans med min flickvän och hon ville bjuda mig ut och spela biljard med några vänner som jag inte känner…
    Alla fall vi träffade den kvällen och vi kom till den ställen som heter Jolo & Co AB.
    Det var min första gången som jag är där och tills slut så träffade vi dom andra, men när jag träffade hennes vänner… självklart jag var inte (paff) om man kan säga så? Men hennes vänner sitter i rullstolen. Jag har inga emot det…fast vid den minuten så blev jag hel still för att… en av hennes vän var förlåvad och när jag träffade henne för första gången…mitt hjärta slog långsam och kunde inte sluta kolla på henne…
    Min flickvän märkte nåt konstig med mig och blev lite sur på mig….
    Jag kan vara ärlig ändå mina känslor kunde inte hantera och jag kunde inte sluta tänka på henne.
    Den kvällen var det min första gången som jag såg henne och sista gången som jag såg henne.
    Ett år senare så var jag på stan och råkade träffa min flickväns kompis som sitter i rullstolen. Vi pratade och jag frågade om hans flickvän mår….men då berätta han en dålig nyhet. Hans flickvän dog och på nåt sätt så har det påverkat mig extrem mycket fast jag har träffat henne engång. Vi hade mer prat och jag sa till honom att jag beklagar djup mycket….ändå av alla dessa år som gick förbi så kan jag inte sluta tänka på henne.
    Så nu vet du frida min trista historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s